In this moment i want to have a baby

Babysjuka.
Kanske något normalt såhär under sommaren, det är fint väder och känslan om livet leker finns, dessutom har så otroligt många nyligen fått ett tillskott och överallt i centrum går vackra gravida kvinnor, eller ungdomar som faktiskt blivit allt vanligare.
Men jag har ju faktiskt en bebis att pussa på och mysa med när mina vänner Elaine & Jonas har en riktig godbit som nyligen blivit fyra månader så varför finns känslan där, om en till liten familjemedlem? Jag träffar ju min söta Mathilda så ofta, kanske är det att säga -"TANT SARA" som skrämmer mig och jag inser att tiden bara rinner iväg. Snart är jag kanske för gammal.

I övrigt har jag ingen pojkvän, letar inte efter en sådan heller. ONE NIGHT STAND is my thing this summer. nej, jag skojar. Inte ens engångsligg eller dylikt intresserar mig.

Denna sommar ska jag tillbringa med min KILLE, underbara sonen Theo. Självklart är fotboll och vänner inblandad denna sommar med. Några bebisdrömmar ska inte uppfyllas iår, den önskan får jag lägga på andra sidan hjärtat till ett annat år.

Black hole

För länge sedan var vi ovänner, med tiden växte vi båda som personer och vi gick från fiender
till vänner. Ju längre tiden gick förblev vi vänner, men tiden förde oss närmare varandra.
Tyvärr kan jag inte påstå att i dagens läge är vi de vänner vi en gång var. Vi skapar olika uppfattningar om varandra ständigt, ena dagen är det bra, andra dåligt. Små händelser, misstag och missuppfattningar förvärras och blir till en stor sak av det hela och stämningen förvärras.
Dagens situation leder tillbaka till ett tillfälle som var för några år sedan.

Vi träffas men vi pratar inte, vi har många gemensamma vänner som vi även träffar samtidigt, inte då heller går ett ljud från oss till varandra. Vi förstör inte bara för oss själv, även för våra vänner som vill att vi ska kunna umgås tillsammans. Vårat beteende gör så våra vänner hamnar i en obehaglig situation.

I dagsläget vet jag ej vilket val som för mig känns bäst, just nu bryr jag mig inte. Jag orkar inte bry mig. Inte ens orken till att försöka finns där. Men, det är i mitt huvud. Hjärnan säger så.
Däremot i mitt hjärta känner jag att det är en människa jag ej vill förlora. Så hur gör man nu när huvudet säger en sak, och hjärtat en annan?

Och är det ens lönt att försöka när jag blir ensam om den saken?
Hur länge orkar man hålla masken?

Fotboll, bara fotboll

10 år sedan stod jag i målburen senast och då i Delsbo IF.
Sedan dess har jag dock utfört några få matcher som reserv, men i dagsläget är jag åter igen i målburen.
De senaste träningarna har jag endast satsat på målvaktsträning, faktiskt otroligt roligt, mycket roligare än vad man tror !
Redan nu efter 3-4 träningar trivs jag mycket bättre än vad jag i dagsläget gör ute på plan.
Dock har jag förlorat mycket teknik och rörlighet, men allt finns någonstans i mig, via träningen kommer mer och mer fram. Visst finns det många saker jag inte lärt mig tidigare, men det är dags för mig att lära mig det nu.
Under dessa träningar har jag sett fotboll i ett helt annat perspektiv, ute på planen söker min syn bollen, vart jag kan förflytta mig för att få boll, och vilka motståndare som är mina markeringar.
Nu ser jag allt på ett helt annat sätt, jag ser vilka som passar på vilken position, jag ser alla ytor och vem som är passningsbar. Något jag aldrig har tänkt på att en målvakt gör, jag känner mig redan mycket mer hjälpsam för jag som ser så mycket kan prata mycket mer med mitt lag.
Sen känner jag att jag har det största ansvaret på mig, jag får mycket mer press på mig själv när jag ska skydda mitt mål från bollar, vilket gör att jag presterar mycket mer, både för min skull och för mitt lag.
Min vilja att lyckas är starkare någonsin.
Jag vet att jag har långt kvar tills jag kan kallas för målvakt, det är en tid jag ser fram emot men tiden utser om jag verkligen har "talangen" att vara målvakt eller inte.
Just nu ser jag mycket ljust på det hela när vi faktiskt har fått en ny tränare som har målvaktkunskaper. Verkligen en trygghet kan jag säga, att ha någon som kan lära från grunden och ge tips och råd, dock berätta vad mina brister !

Dagens träning fick mig att längta till sommarn, vi var fler än normalt och vi utförde en kanon träning. Känslan att spela boll fanns i varje individ och sammanhållningen börjar stiga mot toppen, och mer kommer den att stiga efter den 19 mars då vi har "The dreamteam´s day". En dag för hela laget med olika aktiviteter, bowling och mat ! ALKOHOLFRITT. Just för att vi ska skapa bättre kontakt mellan spelarna.
Det känns faktiskt som att denna säsong kommer bli otrolig. Vi kommer utföra enormt mycket både på planen och utanför.

Ja, vad ska man säga?
Ström min Dröm !

Weight

Min vikt är något jag aldrig har förstått mig på.
Innan jag blev gravid gick jag varken upp eller ned, den stod helt stilla.
Självklart gick jag upp under graviditeten, ganska mycket. Helt otroliga 21 kg!
En viktuppgång under graviditeten är helt normalt så det beklagar jag mig absolut inte för.
Två veckor efter förlossning hade jag fått bort 22 kg, helt otroligt utan att göra något speciellt, jag var ute och promenerade med Theo flera gånger om dagen, vilket jag gjorde innan också med Theo i magen. Efter klagomål från min BVC skötare så åt jag mig upp 5 kg, så där stod jag på 59 kg och var nöjd med mig själv.
NU TRE ÅR SENARE, får jag något fel snart, jag får aldrig ordning på min vikt. Jag har faktiskt stått still på 62 kg till september 2010. Sen dess har jag minsann bara ökat.
När man tänker på vad man ändrat på för vanor så har det inte förändras så mycket, både jag & Theo äter nyttig mat, vi är ute ofta, jag tränar fortfarande, och städar mer än aldrig förr. Enda skillnaden är att jag i dagsläget inte röker. Men vafan, kan verkligen endast rökning få en stiga 1 kg i veckan? Jag äter varken godis eller chips mer än på helgerna ( som vanligt ). Jag blir tokig på denna vikt. Min våg som jag var så glad över att jag köpte vill jag mer och mer bara slänga !
Så nu har jag bestämt mig för att ändra mina vanor lite till, skapa nya rutiner och se om det är något som fungerar, ALLT FÖR ATT NÅ MIN NORMALVIKT !

Jag tänkte faktiskt blogga lite om mina tappra försök att gå ner i vikt, få bort min "BABYMAGE" eller vad jag nu ska kalla den eftersom den kommit nu och inte efter graviditeten!

Matrutiner: Frukost : En tallrik med fil&flingor plus hårdbrödbit med ost.
Kvällsmålen ska jag hoppa över. Dessa fikabröd man alltid äter ska också trappas ner från 5 dagar i veckan till 2 dagar i veckan.
Resten av måltiderna blir oförändrat. alltså lunch och middag.

Träning: 30 situps varje morgon & kväll.
Onsdagar : joggingtur runt lillfjärden under lunchrasten.
Tisdag & Torsdag : Fotbollsträning, ska köra steget hårdare för att pressa min kropp mot bättre rörlighet och kondition, plus att få svetten flöda !

Dygnsrutiner : Under mån-fre går jag i skolan, alltså kliver vi upp halv 7 varje morgon. Nu ska klockan även ställas på lördagar & söndagar kl halv 8. Så jag är uppe och rör på mig mer.

Så får vi se vad vågen visar på söndag, om jag har ökat, stått still eller gått ner.

Idag står vågen på Fruktansvärda 70 kg, vilket jag faktiskt inte trodde, eftersom jag inte har ändrat klädstorlek. Alltså har jag gått upp ca 11 kg. Mitt nya mål är att åtminstonde 7 kg ska bort. Denna gång tänker jag ej stressa mig själv för att gå ner, jag mår ju inte dåligt, jag känner mig inte tung. Så dessa 70 kg är inget som plågar mig förutom när jag står på vågen. Det enda jag vet, när 7 kg är borta kommer jag må 10 gånger bättre än nu! Så jag säger hejdå till mitt 70 och väntar på att säga Hej 63 !

Rädslan hade ingen talan

Isvak & höghöjdsbana.
Nu har vi varit ute i vildmarken några dagar med klassen.
Det har varit en otrolig upplevelse, bland annat att bada isvak.
Isvaket var ett hål sågat genom isen, och väldigt grunt man fick bocka sig för att kunna doppa hela kroppen. Innan isvaket bastade vi säkert en timme, och ju mer klockan gick kändes det som att vattnet skulle vara kallare, att kroppen skulle få en chock så fort man befann sig i vattnet. Men det var helt tvärtom, när man väl befann sig i vattnet och slappnade av, kände man en befrielse, man kände sig levande och fri.
Dessutom när man åter igen befann sig i bastun kom den friska känslan, som att kroppen var helt fri från bakterier. Det kalla vattnet kändes helande.

En annan stor upplevelse var att utföra aktiviteter på 15 m höjd.
Vi åkte linbana, gick på rep och hoppade ner i en gunga.
Linbanan var dock den enkla biten, det svåra/jobbiga var att ta sig upp för den otroligt svåra och hala stegen. Sen var resten kanske fridfullt, men trots det skakade mina ben så kraftigt, för mitt hjärta ville att jag skulle avstå. Men inte mitt huvud och min kropp!
Däremot att gå på rep, var mycket svårare. Redan innan skakade mina ben av rädlsa, väl 15 m ovanför marken ståendes på ett smalt rep och händerna hållandes på ett rep ovanför fick jag lov att kontrollera min rädlsa för att ta mig frammåt och nå mitt mål, att ta mig till andra sidan.
Vid målgång släppte jag tagit och hängde i luften som om jag vore fri, fri och full med energi. Känslan att känna sig oövervinnlig och levande går inte att beskriva. Det är en känsla man inte känner allt för ofta.
Vår sista aktivitet var att falla fritt fem meter och sedan gunga mellan två träd, farten, aderalinkicken, känslan går inte förklaras inte ens i närheten. Denna gren är något jag aldrig gör om igen, jag tog mig upp, och tog mig igenom det, jag tog mig ner. Jag är glad, stolt och lycklig för att jag gick emot mina rädlsor och trodde på mig själv.
Denna resa har inte bara varit en upplevelse, utan den har även fått mig att tro ännu mer på mig själv, så mycket jag inte trodde var möjligt.

Efter dessa dagar ser jag framemot vår utbildning ännu mer, jag ser framemot att få bättre kontakt med mina klasskamrater, jag ser framemot allt vi kommer att få uppleva ilag!

Pengar, Inte allt!

Pengar styr våra liv. Sant, men varför anser många att pengar går i första hand? Varför är bra ekonomi så viktig?

Jag har många vänner som anser att det viktigaste i livet är pengar, pengar går först, pengar är allt. Vänner, familj och äktenskap kommer i efterhand.
Mina vänner får ha egna synpunkter, och jag får ha mina.
För mig skapar inte pengar lycka, trygghet och kärlek.
Jag finner allt det där i min son, som förgyller mina dagar samtidigt finner jag det i mina vänner, de som stärker mig och får mig vilja vara JAG. Självklart vill jag också känna mig trygg inom ekonomin, ha bra jobb med fin lön. Men jag anser inte det som viktigast.
Idag har jag just avslutat ett arbete och ska börja studera, vi studenter har dock inte så mycket pengar att leva på varje månad, men inte klagar jag för det. Jag ser det goda i livet som bortser pengar. Jag uppskattar min familj, min son, mina vänner och mina fritidsintressen mycket mer än vad pengar någonsin kommer att kunna ge mig. Man kan inte köpa lycka, trygghet och framförallt inte kärlek.
Det som pengar styr är hur vi bor, hur vi klär oss, vad vi äter, vad vi äger för möbler/el artiklar, och mycket annat.
Men det styr inte hur vi är som person, vad vi har för livstil, och vad vi upplever. Pengar gör oss inte bättre, de stärker oss inte och gör absolut inte oss till en bättre människa.

Jag har inte mycket pengar, men känner mig ändå rik. Jag har ett boende, mat i kylskåpet, möbler, kläder, jag har en helt otroligt underbar son och självklart de bästa vännerna.

För mig är inte pengar allt !

Minnen vara för evigt

Fyra månader sedan hade jag en underbar vän som stod vid min sida.
En vän jag dock inte känt så länge, endast 8 månader faktiskt.
Under dessa 8 månader lärde vi känna varandra utan och innan, vi visste precis hur vi fungerade.
Våran vänskap var betydelsefull och mycket ovant, det är en sällsynt vänskap man ytterst sällan ser.
Vi var så lika hon & jag, våra sinnen var som ett, våra känslor speglade varandra, våra tycken var oftast samma. Mina negativa sidor, var hennes positiva också tvärtom. Så vi kompletterade varandra.
Första gången vi umgicks var hos mig när vi två åt middag och drack lite vin. Innan den kvällen trodde jag aldrig att denna kvinna var så underbar, generös och omtänksam som det visade att hon var.
Det klickade mellan oss, det var något som ville att vi skulle fortsätta och bilda en vänskap.
Idag lever dock minnena endast kvar, fick ett kuvert i posten med ca 15-20 bilder på mig och min underbara vän. Tårarna rann ner för mina kinder av lycka, första gången på länge kände jag mig lycklig.
Bilderna fick mig att tänka tillbaka på de åtta månader vi hade ilag, våra likheter och de aktiviteter vi utförde.
Dagarna vi enbart låg i soffan och prata, pratade i timtals.
Men, efter lyckan kom saknaden. Jag insåg ännu en gång hur mycket jag egentligen saknar dig.

Varje dag vrider och vänder det i magen för att jag vet, jag vet att om jag inte spelade spelet som kunde riskera våran vänskap hade allt det här funnits kvar.
För fyra månader sedan trodde jag ingenting kunde få våran vänskap krossat och vi skulle gå skilda vägar, sen hände allt, även fast du var ärlig och frågade mig om "ryktena" var sann, och jag nekade, för då, då var de inte sanna.
Kommer nog aldrig förlåta mig själv för att jag då i det ögonblicket inte insåg att jag skulle riskera min vän om jag skulle göra det ryktena sa, och det gjorde jag. Nu sitter jag här med min vän 2 mil ifrån, eller kanske till o med 12 mil ifrån mig. Vart är du idag? - jag vet inte.

Jag önskar att livet vore så lätt att jultomten kunde slå in dig i ett paket till mig att komma med till Julafton, men tyvärr, livet är inte så lätt.
Innerst inne vet jag att du bara finns ett samtal bort, vilket jag vetat hela tiden. Jag har bara inte modet att ringa, alla mina skulds känslor säger ifrån. Min ånger växer och växer när jag vet att jag kunde ha gjort så mycket mer än vad jag gjort.

En dag kommer jag att komma, vare sig det är försent eller inte.

Du finns långt in i mitt hjärta, och där kommer du att stanna med mig livet ut.
Jag har alla dessa minne n som ersatt din plats tills vidare, kanske du en dag kastar bort minnena och tar tillbaka din plats.

Jag älskar dig min vän.