Nu har vi varit ute i vildmarken några dagar med klassen.
Det har varit en otrolig upplevelse, bland annat att bada isvak.
Isvaket var ett hål sågat genom isen, och väldigt grunt man fick bocka sig för att kunna doppa hela kroppen. Innan isvaket bastade vi säkert en timme, och ju mer klockan gick kändes det som att vattnet skulle vara kallare, att kroppen skulle få en chock så fort man befann sig i vattnet. Men det var helt tvärtom, när man väl befann sig i vattnet och slappnade av, kände man en befrielse, man kände sig levande och fri.
Dessutom när man åter igen befann sig i bastun kom den friska känslan, som att kroppen var helt fri från bakterier. Det kalla vattnet kändes helande.
En annan stor upplevelse var att utföra aktiviteter på 15 m höjd.
Vi åkte linbana, gick på rep och hoppade ner i en gunga.
Linbanan var dock den enkla biten, det svåra/jobbiga var att ta sig upp för den otroligt svåra och hala stegen. Sen var resten kanske fridfullt, men trots det skakade mina ben så kraftigt, för mitt hjärta ville att jag skulle avstå. Men inte mitt huvud och min kropp!
Däremot att gå på rep, var mycket svårare. Redan innan skakade mina ben av rädlsa, väl 15 m ovanför marken ståendes på ett smalt rep och händerna hållandes på ett rep ovanför fick jag lov att kontrollera min rädlsa för att ta mig frammåt och nå mitt mål, att ta mig till andra sidan.
Vid målgång släppte jag tagit och hängde i luften som om jag vore fri, fri och full med energi. Känslan att känna sig oövervinnlig och levande går inte att beskriva. Det är en känsla man inte känner allt för ofta.
Vår sista aktivitet var att falla fritt fem meter och sedan gunga mellan två träd, farten, aderalinkicken, känslan går inte förklaras inte ens i närheten. Denna gren är något jag aldrig gör om igen, jag tog mig upp, och tog mig igenom det, jag tog mig ner. Jag är glad, stolt och lycklig för att jag gick emot mina rädlsor och trodde på mig själv.
Denna resa har inte bara varit en upplevelse, utan den har även fått mig att tro ännu mer på mig själv, så mycket jag inte trodde var möjligt.
Efter dessa dagar ser jag framemot vår utbildning ännu mer, jag ser framemot att få bättre kontakt med mina klasskamrater, jag ser framemot allt vi kommer att få uppleva ilag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar