Minnen vara för evigt

Fyra månader sedan hade jag en underbar vän som stod vid min sida.
En vän jag dock inte känt så länge, endast 8 månader faktiskt.
Under dessa 8 månader lärde vi känna varandra utan och innan, vi visste precis hur vi fungerade.
Våran vänskap var betydelsefull och mycket ovant, det är en sällsynt vänskap man ytterst sällan ser.
Vi var så lika hon & jag, våra sinnen var som ett, våra känslor speglade varandra, våra tycken var oftast samma. Mina negativa sidor, var hennes positiva också tvärtom. Så vi kompletterade varandra.
Första gången vi umgicks var hos mig när vi två åt middag och drack lite vin. Innan den kvällen trodde jag aldrig att denna kvinna var så underbar, generös och omtänksam som det visade att hon var.
Det klickade mellan oss, det var något som ville att vi skulle fortsätta och bilda en vänskap.
Idag lever dock minnena endast kvar, fick ett kuvert i posten med ca 15-20 bilder på mig och min underbara vän. Tårarna rann ner för mina kinder av lycka, första gången på länge kände jag mig lycklig.
Bilderna fick mig att tänka tillbaka på de åtta månader vi hade ilag, våra likheter och de aktiviteter vi utförde.
Dagarna vi enbart låg i soffan och prata, pratade i timtals.
Men, efter lyckan kom saknaden. Jag insåg ännu en gång hur mycket jag egentligen saknar dig.

Varje dag vrider och vänder det i magen för att jag vet, jag vet att om jag inte spelade spelet som kunde riskera våran vänskap hade allt det här funnits kvar.
För fyra månader sedan trodde jag ingenting kunde få våran vänskap krossat och vi skulle gå skilda vägar, sen hände allt, även fast du var ärlig och frågade mig om "ryktena" var sann, och jag nekade, för då, då var de inte sanna.
Kommer nog aldrig förlåta mig själv för att jag då i det ögonblicket inte insåg att jag skulle riskera min vän om jag skulle göra det ryktena sa, och det gjorde jag. Nu sitter jag här med min vän 2 mil ifrån, eller kanske till o med 12 mil ifrån mig. Vart är du idag? - jag vet inte.

Jag önskar att livet vore så lätt att jultomten kunde slå in dig i ett paket till mig att komma med till Julafton, men tyvärr, livet är inte så lätt.
Innerst inne vet jag att du bara finns ett samtal bort, vilket jag vetat hela tiden. Jag har bara inte modet att ringa, alla mina skulds känslor säger ifrån. Min ånger växer och växer när jag vet att jag kunde ha gjort så mycket mer än vad jag gjort.

En dag kommer jag att komma, vare sig det är försent eller inte.

Du finns långt in i mitt hjärta, och där kommer du att stanna med mig livet ut.
Jag har alla dessa minne n som ersatt din plats tills vidare, kanske du en dag kastar bort minnena och tar tillbaka din plats.

Jag älskar dig min vän.

Drugs

Droger är ett stort problem bland unga&vuxna på alla håll och kanter i Sverige.
Det är också något som inte syns så ofta men förekommer ändå ofta i olika slags tillfällen.
Bland ungdomarna är droger enligt mig vanligast i samband med alkoholintag, många ungdomar faller in i drogvärlden pga grupptrycket, rädlsan att förlora sina vänner.
Finns även de som mår psykiskt dåligt som väljer att lindra smärtan med drogklassade metoder. En dag efter många tankeslagande ord som -"jag är inte beroende", Så sitter man där, beroende och gör allt för att få den "kick" man behöver.
Hallå, Det finns faktiskt drogmissbrukare som dödar för att få det de behöver !

Jag har några vänner som har hållt på, håller på eller har testat droger. Ska jag vara riktigt ärlig så förstår jag verkligen inte varför?
Vilken människa har inte förstått vad droger gör mot kroppen, mot en själv och sådan hög grad av beroendeframkallande det är.
Alla människor strävar efter att hitta sin egen personlighet, vara NÅGON som ingen annan är. Man vill att ens nära och kära ska veta att det finns bara en som är som "jag". Vid drogpåverkat tillstånd är du en annan. Droger förändrar ditt jag, och du försvinner, Du blir någon dina nära inte känner.
Jag kan inte förstå hur en människa vill förstöra sig själv genom droger, visst alkohol klassas som en laglig drog, alkohol förstör människor, men inte på samma sätt och absolut inte lika fort.
Vi som står drogberoende människor nära dras med en jobbig fas, våra dagar blir inte som de brukar vara när vi går runt och är orolig för den dag som drogerna tar över totalt och en överdos tas.
Idag finns många föräldrar som använder sig utav droger, här kan man även räkna in alkoholister. Vet de innerst inne att deras barn har de som förebild? Vet de att barn lär sig av sina föräldrar? Vet de att i varje barns ögon är deras mamma&pappa en människa de sedan vill bli som när de är vuxna?.
Vem vill innerst inne vara en förebild när man är beroende av droger eller alkohol, att gå med vetenskap om att deras barn kanske i slutändan blir likadan?
Känner deras barn den riktiga människan som finns bakom skalet och bortom missbruket eller känner de missbrukets påverkan?

Jag hoppas innerligt att världen blir bättre och att fler människor bortser från droger.
Själv har jag inte testat en enda drog, Enligt vissa är jag tråkig och konstig för att jag inte har gjort det. Men enligt mig är jag stark, stark för att vara en av de få som faktiskt säger NEJ till sina vänner och NEJ till droger och att starta ett liv i en bubbla där allt handlar om att vara påtänd, hög på vad var sak samma.

Välj att vara du, den unika människan du är. Inte den människan drogerna gör dig till.