Minnen vara för evigt

Fyra månader sedan hade jag en underbar vän som stod vid min sida.
En vän jag dock inte känt så länge, endast 8 månader faktiskt.
Under dessa 8 månader lärde vi känna varandra utan och innan, vi visste precis hur vi fungerade.
Våran vänskap var betydelsefull och mycket ovant, det är en sällsynt vänskap man ytterst sällan ser.
Vi var så lika hon & jag, våra sinnen var som ett, våra känslor speglade varandra, våra tycken var oftast samma. Mina negativa sidor, var hennes positiva också tvärtom. Så vi kompletterade varandra.
Första gången vi umgicks var hos mig när vi två åt middag och drack lite vin. Innan den kvällen trodde jag aldrig att denna kvinna var så underbar, generös och omtänksam som det visade att hon var.
Det klickade mellan oss, det var något som ville att vi skulle fortsätta och bilda en vänskap.
Idag lever dock minnena endast kvar, fick ett kuvert i posten med ca 15-20 bilder på mig och min underbara vän. Tårarna rann ner för mina kinder av lycka, första gången på länge kände jag mig lycklig.
Bilderna fick mig att tänka tillbaka på de åtta månader vi hade ilag, våra likheter och de aktiviteter vi utförde.
Dagarna vi enbart låg i soffan och prata, pratade i timtals.
Men, efter lyckan kom saknaden. Jag insåg ännu en gång hur mycket jag egentligen saknar dig.

Varje dag vrider och vänder det i magen för att jag vet, jag vet att om jag inte spelade spelet som kunde riskera våran vänskap hade allt det här funnits kvar.
För fyra månader sedan trodde jag ingenting kunde få våran vänskap krossat och vi skulle gå skilda vägar, sen hände allt, även fast du var ärlig och frågade mig om "ryktena" var sann, och jag nekade, för då, då var de inte sanna.
Kommer nog aldrig förlåta mig själv för att jag då i det ögonblicket inte insåg att jag skulle riskera min vän om jag skulle göra det ryktena sa, och det gjorde jag. Nu sitter jag här med min vän 2 mil ifrån, eller kanske till o med 12 mil ifrån mig. Vart är du idag? - jag vet inte.

Jag önskar att livet vore så lätt att jultomten kunde slå in dig i ett paket till mig att komma med till Julafton, men tyvärr, livet är inte så lätt.
Innerst inne vet jag att du bara finns ett samtal bort, vilket jag vetat hela tiden. Jag har bara inte modet att ringa, alla mina skulds känslor säger ifrån. Min ånger växer och växer när jag vet att jag kunde ha gjort så mycket mer än vad jag gjort.

En dag kommer jag att komma, vare sig det är försent eller inte.

Du finns långt in i mitt hjärta, och där kommer du att stanna med mig livet ut.
Jag har alla dessa minne n som ersatt din plats tills vidare, kanske du en dag kastar bort minnena och tar tillbaka din plats.

Jag älskar dig min vän.