Alkohol

Hur kommer det sig att alkoholen får en att ha så mycket roligare ?

Är det vi själva som lurar hjärnan att vi har riktigt roligt även fasst vi igentligen kanske inte har det ?
Det finns människor som får en starkare självkänsla när dom dricker alkohol, lurar dom sig själva eller är det faktiskt så att alkoholen framhäver det.

Jag har nära och bekanta som förändras väldigt mycket så fort de dricker alkohol, vissa går från blyg till helt öppen, några går från den mjuka personligheten till den hårdare sidan.
Det är lite skrämmande att tänka på vad alkoholen igentligen kan få en att göra, eller rättare sagt, hur långt vi kan gå så fort vi fått i oss några öl eller cider.

Människor verkar använda alkohol som en bortförklaring när de gör saker de ångrar, eller att de blir en helt annan människa och beter sig annorlunda.
Jag tror innerst inne att det är vi som påverkar hur vi beter oss, och vi lurar oss själva när vi vet att vi dricker något som innehåller alkohol.
Visst, alkoholen förvirrar kroppen så vi blir lite yrslig och vimsig.
Men jag tror inte att den kan påverka så mycket som att en människa blir en helt annan jämfört med när denne är nykter.
Jag tror heller inte att alkoholen kan påverka valen vi gör påverkad, så ni som är t ex otrogna på fyllan, sluta skyll på alkoholen !

Så länge man dricker med måtta, och inte häller i sig alkoholen tror jag man befinner sig på ett stabilt läge och har sitt rätta jag med sig.

Men, det är ju förjävla roligt när alkohol är med i bilden (: Det är något jag aldrig kommer förneka !

honest

Stämmer det verkligen att ärlighet varar längst ?
Hur mycket av sanning ska man verkligen berätta ? - allt ?

Ikväll var jag den som visade vad en riktig vän är, berättade sanning om en händelse som för er är helt oviktigt.
Efter att i timmar svarat på frågor, ställer hon personen det handlar om mot väggen, och får sitt svar, exakt det jag berättat.
Nu i efterhand kom beskedet: Vi kan tyvärr inte vara vänner längre, jag lutar mig mer åt andra sidan för att kunna lösa problemet och kan då inte vara vän med dig.

Så vad säger man, varar verkligen ärlighet längst ?
Jag hade ju kunnat haft denne vän kvar om jag inte berättat något. Trots att denne då gått runt och trott att livet var perfekt och att dennes förhållande inte hade några problem alls.

Men jag har vel min stolthet och värdighet kvar, får se det som positivt i det hela.

father and son

Då var det dags att börja fundera på det här med delad vårdnad.
Varannan vecka, varannan helg, någon dag/vecka ?
Det här är nog bland det svåraste val jag någonsin kommer att ta.
Måste tänka på både far och son, vad som är bäst för vardera.
Mitt mål är ju att de i första hand ska lära känna varandra.
Och där efter kunna bygga ut deras relation.
Men hur vet man när båda parter är redo, hur många dagar de klarar av ?
Igentligen borde jag inte tänka på det så mycket, för jag vet innerst inne hur det kommer sluta.
Det blir bara Mor&Son, men man måste vel ge chansen , om och om igen.
Tragiska är att alla chanser man ger bort sumpas på ett eller annat sätt.
Man börjar istället fundera hur länge man orkar, hur länge man ska orka, antagligen hela livet ut, eftersom vi har något gemensamt.

Feelings

känslor känslor.
bra, dåliga.
Allt känns lite mitt emellan just nu. det är inte bra men inte dåligt heller.
Vad gör man när man ligger mellan bra och dåligt ?
Varje dag känner jag mig förföljd, någon som alltid ska kolla upp exakt vilka steg jag tar och vilka ord jag använder, vad min hjärna och hjärta säger.
Någon som inte kan släppa det som varit, utan hela tiden måste uppdateras.
En människa som inte kan acceptera en annan människas val.
Jag blir mer och mer påmind om hur mitt gamla liv har sett ut, vilka vänner jag hade, vad jag gjorde, och hur jag såg ut.
Det känns som om jag vill tillbaka, bara släppa allt och åter igen bli Sara Jonsson.
Mardrömmarnas betydelse kan vara att jag inners inte är redo, redo att släppa det liv som varit och gå vidare.
Att nästan varje natt vakna med gråten i halsen och tårögda ögon får en att inse att livet är så mycket mer än det man hunnit upplevt.

Även att en avskyvärd människa åter igen kommit in i mitt liv, mot min önskan.
men vad gör man ? - hoppas på det bästa, för en annans skull.
Känns som att man bara sitter och väntar på att få några slag i ansiktet, eller knuffar över möbler och trösklar.
Förhoppningsvis så slutar det inte på det viset den här gången.

Nu får det vara nog med det negativa.

Det finns stunder då man mår bättre än någonsin, då man vet att man kan vara sig själv utan att den andre bryr sig. Känslan som går genom kroppen får en att bli varm och fyllas av glädje.
Hur man ska förklara den känslan går inte eftersom jag aldrig upplevt den förut.
Det är en känsla som jag själv måste undersöka för att ta reda på vad det är och vad den innebär.

Även att det finns vänner som är väldigt speciella, vars band inte går att beskriva.
Närhet som aldrig kommer att dö ut, relation som byggs ut för varje dag som går.
Hur långt det än är mellan oss, så har vi samma sorts kontakt som när vi umgicks varje dag och bodde bara några 100 meter ifrån varandra.

Mor&Son, bandet mellan är det starkaste som världen åstadkommit.
Något man är stolt över, som man vill uppfostra till världens bästa.
Det svåraste jobb man någonsin kommer att skaffa, men dessutom det bästa och roligaste.
kärleken mellan en förälder och ens barn är helt obeskrivligt, det är något man måste uppleva !


Äääh, nu ska jag sluta skriva och kolla OS istället. Let´s go swegirls!