För länge sedan var vi ovänner, med tiden växte vi båda som personer och vi gick från fiender
till vänner. Ju längre tiden gick förblev vi vänner, men tiden förde oss närmare varandra.
Tyvärr kan jag inte påstå att i dagens läge är vi de vänner vi en gång var. Vi skapar olika uppfattningar om varandra ständigt, ena dagen är det bra, andra dåligt. Små händelser, misstag och missuppfattningar förvärras och blir till en stor sak av det hela och stämningen förvärras.
Dagens situation leder tillbaka till ett tillfälle som var för några år sedan.
Vi träffas men vi pratar inte, vi har många gemensamma vänner som vi även träffar samtidigt, inte då heller går ett ljud från oss till varandra. Vi förstör inte bara för oss själv, även för våra vänner som vill att vi ska kunna umgås tillsammans. Vårat beteende gör så våra vänner hamnar i en obehaglig situation.
I dagsläget vet jag ej vilket val som för mig känns bäst, just nu bryr jag mig inte. Jag orkar inte bry mig. Inte ens orken till att försöka finns där. Men, det är i mitt huvud. Hjärnan säger så.
Däremot i mitt hjärta känner jag att det är en människa jag ej vill förlora. Så hur gör man nu när huvudet säger en sak, och hjärtat en annan?
Och är det ens lönt att försöka när jag blir ensam om den saken?
Hur länge orkar man hålla masken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar