Rädsla

Rädslan att förlora någon man tycker om.
Den skrämmer, hur kommer det bli sen ? Kommer jag någonsin släppa ? Kommer vi ens tala med varandra efteråt ? Tusen frågor finns bakom de orden.
I flera dagar har jag befunnit mig i tanketillstånd, har haft något otroligt mycket att tänka på.
Mestadels om hur jag känner, och jag har kommit fram till att jag är så otroligt rädd för att förlora någon jag tycker om.
Jag är så rädd att jag inte är mig själv.
Jag känner på mig att det snart är dags att jag ska förlora en och jag kan ingenting göra.
Kommer nog inte ens hinna visa "the real me" kommer nog inte hinna visa att jag är mycket bättre än den jag visat hittils.
Det är vel sådant man får leva med i slutändan, att man inte körde racet när man väl hade chansen.
Sen så är det ju så, att träffas man inte så ofta så tar det längre tid att lära känna varandra.
Men ibland känns det som om det inte går att lära känna personerna, speciellt när man knappt pratar med varandra.
På den fronten känner jag absolut inte igen mig själv, under mitt liv har jag alltid kunnat prata, munnen har gått upp och ner nästintill hela tiden, men nu? - NÄ, inte nu, nu är jag tyst som ett lamm.
Det är också en sak jag tänkt på väldigt mycket, varför det är så -vågar jag inte ? - är jag rädd för att göra bort mig ?
Kommer inte fram till något svar på den frågan, tror det är lite ovant för mig med tanke på att personen är lite bättre än andra och det ligger lite mer bakom.
Antagligen kommer talet växa fram snart och jag återkommer till en viss del mot mitt Jag, Hoppas jag !

Nej, just nu är det vel bara att se hur det blir, hoppas på det bättre och att man får chansen.

PS: Bilden har inget med det här att göra, Mattias är heller inte iblandad i något av det här.