Några veckor senare...
Nu har jag rest mig, börjat om på nytt och är en helt annan människa.
Tänk att någon kan förändra en så otroligt mycket.
Jag har nya vänner, bättre vänner.
Skaffat en annan livstil och ett helt annat beteende.
Just nu trivs jag med mitt liv.
Theo mår även mycket bättre, gladare än aldrig förr och ska uppleva så mycket det bara går.
Min son, det är det bästa som hänt mig. Idag kan jag inte tänka mig ett liv utan honom.
Mitt kall i livet är att få honom må bra och trivas med sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar